Våga leda svensk idrott!

Häromdagen försökte jag skicka med fyra uppmaningar till dem som ska diskutera svensk idrotts framtid i Ronneby (Riksidrottsforum) i helgen och i Jönköping (RF-stämma) i vår:

1. Låt ingen tafsa på självständigheten!

2. Våga vägra riktade samhällsstöd!

3. Låt föreningen vara entreprenörer!

4. Krossa myndighetstänkandet!

Jag lovade att det skulle komma mera. Och löften ska inte svikas. Därför kommer här fem ytterligare budord.

5. Våga leda – sluta tjafsa!

Många av oss vill ha en ledning som vågar och vill hålla samman svensk idrottsrörelse. Den just nu så viktiga spelfrågan illustrerar behovet av ledning och samordning. Men när sammanhållningen behövs som bäst, är splittringen och förvirringen som störst.

Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) startade Medaljlotteriet tillsammans med Postkodlotteriet och två (!) olympiska specialförbund (segling och skidor) utan dialog med RF och övriga förbund. Nu är SOK och de två specialförbunden kvar som förmånstagare i Postkodlotteriet, vars expansion har varit förödande för den övriga idrottens ställning på lotterimarknaden. Postkodlotteriet är en av svensk idrotts största fiender och har tagit miljarder i marknadsandelar från t.ex. Bingolotto och idrottens andra lotterier.

Samtidigt som alla specialförbund samlades för information om läget i spelutredningen, och många pratade om gemensamma tag, tecknade Svenska Hockeyligan avtal med Nordic Bet, dessutom bakom ryggen på Ishockeyförbundets ledning.

Svenska fotbollförbundet och Svenska ishockeyförbundet har i remisser drömt om att ta över delar av Svenska spel.

3 000 idrottsföreningar och några förbund har gått med i Sportlotteriet, baserat i Uddevalla.

Och som om detta inte vore nog äger RF:s distriktsorganisation Västsvenska Idrottsförbundet ”Idrottens spel/ Idrottens odds”, som de har utvecklat tillsammans med Betsafe/Betsson och Nordic Bet. Det verkar vara långt mellan RF i Stockholm och distriktsförbundet i Göteborg. Det är riktigt uselt.

Våga leda! Sluta tjafsa! Någon djävla ordning, för att citera den legendariske vänsterledaren C-H Hermansson, måste det ändå vara i landets idrottsrörelse!

6. Utveckla entreprenörskapet!

Många av oss drömmer om idrottens egna spel och lotterier, som fullt ut tar tillvara styrkan i den breda svenska idrottens varumärke. Idrottens ledning måste just ta ledningen, inte sitta och vänta, medan alla andra spelbolag nu organiserar sig och försöker knyta upp olika specialförbund. Bjud in företag, berätta om de gemensamma önskemålen och se vad de kan erbjuda! Ta initiativ! Så kan vi kanske förverkliga den breda idrottens dröm.

Svensk idrott har ett starkt varumärke. En stor del av spel- och lotterimarknaden bygger på idrottens aktiviteter. Miljoner människor i vårt land köper andra tjänster och produkter för att kunna idrotta och se på idrott. Mängder av företag har idrotten och de aktiva i idrott som främsta målgrupp.

Rabatter och någon procent på all försäljning som tack för idrottens gemensamma marknadsföring skulle bli ett utomordentligt tillskott i förbundens och föreningarnas kassor.

Våga vara entreprenör! Det är en ny tid!

7. Öka den politiska opinionsbildningen!

På hösten 2017, för exakt ett år sedan, skrev jag ett brev på låtsas till en symbolisk partisekreterare. Jag berättade vad jag hoppades skulle ske i valrörelsen som vi nyss har varit med om. Så här skrev jag bl.a.:

Riksidrottsstyrelsen kommer strax efter årsskiftet (2017/18) att aktualisera det intressepolitiska programmet och presentera det på bred front vid tio samtidiga regionala pressträffar. Där kommer också distriktsförbundens företrädare att vara med för att berätta om vad som behöver göras i regionens kommuner.

Vid de regionala pressträffarna kommer också distriktsförbunden att presentera sina planer för valarbetet. Målet är att synas och höras i alla kommuner och att organisera minst en idrottspolitisk debatt i varje kommun under valrörelsen. Och dessutom ska företrädare för distriktsförbunden träffa samtliga kommunstyrelser under våren.

Distriktsförbunden är också ansvariga för att ta fram sina önskemål om landstingens satsningar på idrotten.

Jag vågar lova dig, att det kommer att bli många offentliga arrangemang ute på fältet. Bli inte förvånad om du hamnar på torgmöten, där idrottsledare, föräldrar och ungdomar samlas för att berätta om idrottens förtjänster?

Du kommer att få läsa artiklar om olika frågor ur det intressepolitiska programmet. Där kommer också underskrifterna att visa, att de idrottspolitiska önskemålen är väl förankrade i specialförbunden. Förbundsordföranden, som hittills har varit tysta. kommer att synas och höras i spalterna och på de egna hemsidorna. Det ökar intresset för sakfrågorna och trovärdigheten i budskapet.”

Blev det så här? Nej. Fortfarande, efter valrörelsen, är idrottens intressepolitiska program en av Sveriges bäst bevarade politiska hemligheter.

De politiska partierna blir allt svagare och därmed allt känsligare för kraftfulla initiativ från landets största, och ännu mest levande, folkrörelse. Våga ta för er i den politiska debatten!

8. Öka takhöjden!

Svensk idrott saknar forum för diskussion och debatt. För ett antal år sedan fanns tidningen Svensk idrott med en debattsida som lämnade en hel del övrigt att önska. Men den fanns.

Det är ingen hemlighet, att den dåvarande ledningen inte ville ha debatt och diskussion. Därför gjordes tidningen om till något som mest liknade en kokbok. Föreningsmedlemmar skulle få reda på bl.a. vilken linsgryta som var bäst inför ett maratonlopp. Lite senare lades också kokboken ned. Ingen ny debattsida uppstod på nätet, trots att det ju ger oerhörda möjligheter.

En levande folkrörelse förutsätter diskussion och debatt om målen och vägarna till målen. Jag vet inte varför detta fortfarande saknas. Det kan bero på att ingen hittills har sett behovet. Men det kan också bero på ”tystnadens arrogans”. Den handlingslinjen brukar vara vanligast bland de okunniga, som inte vågar vädra sina argument i dagsljus.

Utan en öppen och stark debatt riskerar den svenska idrottsrörelsens utveckling att bli spretig istället för en stark kraft som driver mot gemensamma mål. Hur tänker riksidrottsstyrelsen se till att debattforum skapas?

9. Undvik ledarskapets lättmatroser!

När jag för någon dag sedan skrev mitt förra inlägg om bl.a. självständigheten och idrottens byråkratisering fick jag en hel del uppmuntrande tillrop. En god vän ställde frågan: ”Och vad ska vi göra åt denna utveckling i en alltmer toppstyrd organisation?”

Mitt svar var det här: ”Vi ska välja ledare som har erfarenhet från idrottens olika organisationsled. Ledare som kan, vill och vågar. Och som har kvitto på vad de har åstadkommit i det praktiska ledarskapet. Annars riskerar vi att få en idrottsrörelse som alltmer befolkas av ledarskapets lättmatroser”

Mindre prat och mer verkstad skulle det också kunna uttryckas.

Lycka till i Karlskrona och Jönköping!

Det här inlägget postades i Liljegren om idrott. Bokmärk permalänken.

2 svar till Våga leda svensk idrott!

  1. Lelle Pettersson skriver:

    Lars – bra rytet – du är enorm som oförtrutet jobbar vidare med ditt fantastiska engagemang – önskar jag hade den drivkraften – tycker särskilt bra om ditt inlägg avseende ”ledarskapets lättmatroser” – var rädd om dig!

  2. admin skriver:

    Tack Lennart!
    Allt detta är ju faktiskt riktigt roligt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>