P\u00e5 v\u00e5ren 2016 fick jag fr\u00e5gan om jag ville utf\u00f6ra ett av de finaste uppdrag jag n\u00e5gonsin har haft. Jag skulle, p\u00e5 medlemsf\u00f6rbundens v\u00e4gnar, tacka Stefan Lindeberg f\u00f6r hans enast\u00e5ende insatser under 16 \u00e5r som ordf\u00f6rande i Sveriges Olympiska Kommitt\u00e9. Det som stimulerade extra var att Stefan och jag ocks\u00e5 var riktigt goda v\u00e4nner sedan m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n
Jag f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra hans insatser konkreta och beskrev v\u00e4gen till triumfens \u00f6gonblick f\u00f6r mina p\u00e5hittade hj\u00e4ltinnor Anna och Amira. S\u00e5 h\u00e4r skrev jag. Och s\u00e5 h\u00e4r sa jag:<\/p>\n
\u201dNu paddlar flickorna Anna och Amira i samma nyk\u00f6pingsvatten som Gert Fredriksson och Stefan Lindeberg. De sitter i sin K 2:a, som det heter p\u00e5 kanotspr\u00e5k. Anna \u00e4r f\u00f6dd i Nyk\u00f6ping. Amira, som nu \u00e4r 16, kom som flyktingbarn fr\u00e5n Irak f\u00f6r tio \u00e5r sedan. Anna och Amira delar en dr\u00f6m.<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n F\u00f6lj nu med till framtiden. Till OS i Los Angeles 2024.<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n D\u00e4r borta i den varma augustikv\u00e4llen \u00e4r klockan strax efter 21 p\u00e5 kv\u00e4llen. Hos oss \u00e4r klockan sex p\u00e5 morgonen. P\u00e5 den stora TV-sk\u00e4rmen ser vi tv\u00e5 svenska kanottjejer. En \u00e4r blond, f\u00f6dd i Nyk\u00f6ping. En \u00e4r m\u00f6rk, f\u00f6dd i Bagdad.<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n N\u00e4r Anna och Amira kliver upp \u00f6verst p\u00e5 den olympiska prispallen f\u00f6r att h\u00e4mta sina guldmedaljer i K2\u00a0500 meter sitter miljarder m\u00e4nniskor, en hel v\u00e4rld, och tittar p\u00e5 dem. Den svenska flaggan, denna symbol f\u00f6r \u00f6ppenhet, v\u00e4lkomnande, respekt och tolerans, hissas. Stadion i det heta Los Angeles kokar. Det g\u00e5r en v\u00e5g av gl\u00e4dje och stolthet genom varje vardagsrum hos kanotister, hos kanotisternas f\u00f6r\u00e4ldrar och ledare men ocks\u00e5 genom varje svenskt hem.<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n En hel v\u00e4rld h\u00f6r den svenska nationals\u00e5ngen och ser att de b\u00e5da bl\u00e5gula tjejerna p\u00e5 pallen skrattar, sjunger och gr\u00e5ter samtidigt.\u201d<\/em><\/p>\n Att vinna ett svenskt OS-guld m\u00e5ste v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 vara inte bara triumfens \u00f6gonblick utan ocks\u00e5 integrationens triumf.<\/p>\n Nu vill jag forts\u00e4tta att ber\u00e4tta historien om Amira.<\/p>\n Jag tror att Amira, och inte minst Amiras f\u00f6r\u00e4ldrar, tidigt av duktiga kanotledare fick l\u00e4ra sig den svenska idrottsr\u00f6relsens v\u00e4rdegrund. Den s\u00e4ger bl.a.\u00a0att alla som vill ska kunna vara med, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, \u00e5lder, k\u00f6n eller sexuell l\u00e4ggning.<\/em><\/p>\n Visst var det sv\u00e5rt f\u00f6r Amira ibland. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrar hade i b\u00f6rjan sv\u00e5rt att ta till sig, att Amira och alla hennes kanotv\u00e4nner var tillsammans p\u00e5 kv\u00e4llarna och badade tillsammans p\u00e5 kanotl\u00e4gren. Men de k\u00e4nde att det blev r\u00e4tt. Amira, deras \u00f6gonsten, var lycklig i det nya landet. Och d\u00e4rmed var de n\u00f6jda. Sv\u00e5rast var det att sl\u00e4ppa kravet om att Amira skulle ha sl\u00f6ja, och hon fick nu v\u00e4lja sj\u00e4lv om och n\u00e4r hon ville ha den. Det blev inte s\u00e5 ofta.<\/p>\n Pappa blev inte s\u00e5 besviken. \u00c4ven han ins\u00e5g, n\u00e4r allt kom omkring, att sl\u00f6jan egentligen var en symbol f\u00f6r kvinnof\u00f6rtryck. Och efter flera samtal med ledarna i kanotklubben tog han till sig, att det var rimligt att kvinnor, inte endast m\u00e4n, fick v\u00e4lja vilka kl\u00e4der de bar.<\/p>\n Det var inte bara Amira som fick l\u00e4mna en del av sina traditioner. I f\u00f6reningen fanns ocks\u00e5 judiska pojkar, som l\u00e4mnade kippan hemma. Och de starkt troende kristna fr\u00e5n det katolska Sydeuropa, f\u00f6r det fanns s\u00e5dana, slutade att b\u00e4ra stora kors runt halsen och avstod fr\u00e5n korstecken i tid och otid. S\u00e5 h\u00f6lls religi\u00f6sa symboler borta fr\u00e5n gemenskapen i f\u00f6reningen. Religionen blev en privatsak, f\u00f6r m\u00e5nga fortfarande v\u00e4ldigt viktig.<\/p>\n S\u00e5 bands ungdomar fr\u00e5n alla v\u00e4rldens h\u00f6rn samman av idrottens gl\u00e4dje och gemenskap. Och s\u00e5 fungerade kanotklubben i Nyk\u00f6ping i praktiken som den vision Stockholms Idrottsf\u00f6rbund tecknade ned i programmet \u201dV\u00e5r idrott\u201d redan 1987:<\/p>\n \u201dI v\u00e5ra dr\u00f6mmars stad k\u00e4nner alla m\u00e4nniskor sig verkligen hemma, oavsett om f\u00f6delseorten \u00e4r Stockholm eller Santiago, Danderyd eller Delhi, Botkyrka eller Belgrad, Huddinge eller Helsingfors.<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n I v\u00e5ra dr\u00f6mmars stad \u00e4r idrottsr\u00f6relsen en stark, varm och f\u00f6r alla \u00f6ppen folkr\u00f6relse. Genom utbredningen och kraften i v\u00e5r r\u00f6relse sprider sig ocks\u00e5 v\u00e4rmen till alla i samh\u00e4llet utanf\u00f6r.\u201d<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n Det var m\u00e5nga f\u00f6reningsledare som dagarna efter Annas och Amiras triumf i Los Angeles ocks\u00e5 ber\u00e4ttade om det arbete de hade gjort i f\u00f6reningen. De ber\u00e4ttade med stolthet om Amira och om alla andra ungdomar som kommit till f\u00f6reningen fr\u00e5n andra l\u00e4nder. Hur de hade k\u00e4nt sig hemma i det nya landet, och hur den svenska idrottsr\u00f6relsens v\u00e4rderingar om j\u00e4mst\u00e4lldhet och j\u00e4mlikhet mellan k\u00f6nen efter ett tag ocks\u00e5 hade omfattats av alla dem som hade andra v\u00e4rderingar i bagaget.<\/p>\n M\u00e5nga betraktade detta som ett triumfens \u00f6gonblick v\u00e4l i klass med guldmedaljen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" P\u00e5 v\u00e5ren 2016 fick jag fr\u00e5gan om jag ville utf\u00f6ra ett av de finaste uppdrag jag n\u00e5gonsin har haft. Jag skulle, p\u00e5 medlemsf\u00f6rbundens v\u00e4gnar, tacka Stefan Lindeberg f\u00f6r hans enast\u00e5ende insatser under 16 \u00e5r som ordf\u00f6rande i Sveriges Olympiska Kommitt\u00e9. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa