{"id":1683,"date":"2019-04-16T14:23:53","date_gmt":"2019-04-16T14:23:53","guid":{"rendered":"http:\/\/www.slliljegren.se\/?p=1683"},"modified":"2019-04-16T16:55:50","modified_gmt":"2019-04-16T16:55:50","slug":"kom-med-i-svenska-idrottshistoriska-foreningen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.slliljegren.se\/?p=1683","title":{"rendered":"Kom med i Svenska idrottshistoriska f\u00f6reningen!"},"content":{"rendered":"

(Anf\u00f6rande vid \u00e5rsm\u00f6tet den 10 april 2019)<\/strong><\/p>\n

Idrottsv\u00e4nner! Tack f\u00f6r f\u00f6rtroendet!<\/p>\n

Det h\u00e4r k\u00e4nns inte l\u00e4tt. Det ska jag erk\u00e4nna. Ni har valt mej till ett uppdrag som jag inte direkt har dr\u00f6mt om p\u00e5 n\u00e4tterna. Kanske f\u00f6r att det i f\u00f6rsta hand mentalt s\u00e5 l\u00e4nge har varit s\u00e5 fj\u00e4rran f\u00f6r mej.<\/p>\n

P\u00e5 mina och styrelsens axlar ligger tyngden av en l\u00e5ng och framg\u00e5ngsrik historia f\u00f6r f\u00f6reningen.<\/p>\n

F\u00f6reningens f\u00f6rste ordf\u00f6rande var \u00c5ke Svahn, idrottsledaren, redakt\u00f6ren och forskaren som ledde f\u00f6reningen fr\u00e5n bildandet 1976 till \u00e5rsm\u00f6tet 1984. Han eftertr\u00e4ddes av Ingvar R\u00f6rs, den idrottsintresserade juristen som blev statlig \u00e4mbetsman. Han var ordf\u00f6rande under \u00e5ren 1984 \u2013 1986.<\/p>\n

I salen idag finns legendaren Jan Lindroth, den ytterst levande legenden, \u201dden moderna svenska idrottshistoriens fader\u201d. Jan blev ordf\u00f6rande 1987 och fortsatte sedan i 27 \u00e5r.<\/p>\n

F\u00f6r den som vill l\u00e4sa mer om v\u00e5r f\u00f6renings historia rekommenderar jag Jan Lindroths utomordentliga artikel i \u00e5rsboken 2016. D\u00e4r n\u00e4mns de viktiga h\u00e4ndelserna och vilka personer som genom \u00e5ren har gjort ett uppoffrande arbete f\u00f6r idrottshistoriens sak. Flera av dem \u00e4r till v\u00e5r stora gl\u00e4dje med i v\u00e5r styrelse. Och dessutom fortfarande relativt unga.<\/p>\n

Kalle \u00d6rsan tog p\u00e5 sig uppdraget som ordf\u00f6rande n\u00e5got motvilligt 2015. Han symboliserar en annan gren av idrottshistorien, v\u00e5rt l\u00e4nge efterl\u00e4ngtade Riksidrottsmuseums utveckling, ett minnesm\u00e4rke, v\u00e4rt namnet, \u00f6ver svensk idrott. Kalle dr\u00f6mde inte heller om det h\u00e4r uppdraget. Han var ocks\u00e5 lite motvillig. Vi var flera som \u00f6vertalade honom att st\u00e4lla upp, n\u00e4r Jan best\u00e4mde sig f\u00f6r att sluta. Vi har aldrig haft anledning att \u00e5ngra oss. Kalle har varit en lysande ordf\u00f6rande. Han ocks\u00e5.<\/p>\n

Fr\u00e5n och med idag har vi en lite annorlunda ordf\u00f6rande. Arbetargrabben fr\u00e5n Eskilstuna, som har den aktiva idrotten i blodet och idrottsledarskapets m\u00e5nga och roliga uppdrag p\u00e5 meritlistan. Men den akademiska karri\u00e4ren \u00e4r blygsam. Jag hade tio akademiska po\u00e4ng kvar till en pol.mag., n\u00e4r jag blev erbjuden ett arbete som sedan ledde mej in i ett utomordentligt roligt yrkesliv. Jag t\u00e4nkte, att tio po\u00e4ng i f\u00f6retagsekonomi kan jag v\u00e4l klara av p\u00e5 en sommar. Nu har det g\u00e5tt 48 somrar. Och det \u00e4r ingen id\u00e9 att f\u00f6rs\u00f6ka ta en examen, som i sin tidigare form nu \u00e4r avskaffad.<\/p>\n

Ist\u00e4llet f\u00e5r jag s\u00f6ka tr\u00f6st i de 14 akademiska po\u00e4ng jag har klarat av i idrottshistoria, tv\u00e5 GIH-kurser om olympiska spel under Leif Yttergrens suver\u00e4na ledning, f\u00f6reningens hedersmedlem av mycket naturliga sk\u00e4l. Leif arbetade i v\u00e5r styrelse i 27 \u00e5r.<\/p>\n

De historiska vingslagen och de legendariska f\u00f6retr\u00e4darna kan naturligtvis skapa b\u00e5de passivitet och tvivel p\u00e5 den egna f\u00f6rm\u00e5gan. Men, och det \u00e4r det viktigaste, de kan ocks\u00e5 skapa inspiration och kraft i arbetet. Att leda den h\u00e4r f\u00f6reningen \u00e4r ett lagarbete. Vi \u00e4r i styrelsen ett fint arbetslag som tillsammans ska m\u00f6ta framtiden. Och vi s\u00f6ker alla inspiration i f\u00f6reningens historia och v\u00e5ra f\u00f6retr\u00e4dares fina arbete.<\/p>\n

P\u00e5 alla styrelsemedlemmars v\u00e4gnar vill jag tacka f\u00f6r f\u00f6rtroendet och \u00f6nska Daniel Alsarve och Karin Lindel\u00f6f s\u00e4rskilt v\u00e4lkomna i styrelsekretsen.<\/p>\n

Den h\u00e4r f\u00f6reningen inneh\u00e5ller en fin kombination av idrottsn\u00f6rdarna som brinner f\u00f6r idrottshistorien och de akademiska historien\u00f6rdarna som brinner f\u00f6r idrotten. Det \u00e4r en viktig uppgift f\u00f6r styrelsen att h\u00e5lla samman alla dessa medlemmar och forts\u00e4tta att utveckla en f\u00f6rening, d\u00e4r vi alla k\u00e4nner oss hemma. Ytterst symboliskt g\u00f6r vi ju det genom att t.ex. utdela SVIF-priset b\u00e5de till v\u00e5ra fr\u00e4msta akademiska idrottshistoriker men ocks\u00e5 till idrottsledare som har gjort idrottshistorien till sin speciella passion. Vi ser det t.ex. de senaste \u00e5ren. Tord Juszczak fr\u00e5n Eskilstuna f\u00f6rra \u00e5ret och Eva Olofsson fr\u00e5n Ume\u00e5 i \u00e5r.<\/p>\n

Det var mitt tidigare arbete i regeringskansliet som p\u00e5 slutet av 80-talet gav mej chansen att g\u00f6ra konkret nytta f\u00f6r ett \u00e4mne jag redan d\u00e5 hade en stor passion f\u00f6r.<\/p>\n

Min passion fick mycket n\u00e4ring, n\u00e4r jag vid mitten av 80-talet hade lyckan att gifta mej med Suzanne, p\u00e5 den tiden hon hette Ahlbom. Hennes legendariske far, sportjournalisten Bengt Ahlbom, var ett levande idrottshistoriskt lexikon. Bengt var ocks\u00e5 styrelsemedlem i v\u00e5r f\u00f6rening n\u00e5gra \u00e5r, n\u00e4r 70-talet \u00f6vergick i 80-tal.<\/p>\n

Men det som sitter kvar \u00e4r naturligtvis i f\u00f6rsta hand de o\u00f6vertr\u00e4ffade skr\u00f6norna, som han ber\u00e4ttade t.ex. p\u00e5 julaftonen till nubben, syltan och sillen, sedan han hade sjungit\u00a0\u201dHej tomtegubbar\u201d <\/em>bakl\u00e4nges.<\/p>\n

De handlade om det svenska dragkampslaget som drog upp \u00e5tta bobbies fr\u00e5n London ur leran p\u00e5 Stockholms stadion och vann guld i OS 1912. Det var en m\u00e4rklig historia, eftersom de brittiska poliserna var massiva, som, enligt sv\u00e4rfar, \u00e5tta vandrande kolonistugor med den engelska flaggan i naturlig storlek p\u00e5 br\u00f6stet. Eller historien om Kanaguri, japanen som f\u00f6rsvann och n\u00e5gra befarade att han hade beg\u00e5tt harakiri. Eller om Sigge Jacobssons skoskav. Eller om Jim Thorpe, en av de st\u00f6rsta genom alla tider.<\/p>\n

Sigge Jacobsson, storfavoriten som inte fick n\u00e5got guld 1912, h\u00e5nades t.o.m. av Emil Norlander i en kuplett i Mosebackes ny\u00e5rsrevy. S\u00e5 h\u00e4r l\u00e4t den:<\/p>\n

<\/em><\/p>\n

Sigge-Sigge Jacobsson
\nfick tji, fick tji p\u00e5 maraton,
\nf\u00f6r v\u00e4garna var l\u00e5nga dom
\noch skorna dom var tr\u00e5nga dom.
\nHan sprang, han sprang s\u00e5 svetten rann,
\nmen han blev bara sj\u00e4tte man.<\/em><\/p>\n

Det b\u00f6rjade egentligen i b\u00f6rjan av 80-talet. Jag var sekreterare i den arbetsgrupp som inf\u00f6r valet 1982 utarbetade socialdemokratins idrottsprogram. De \u00f6vriga tv\u00e5 i gruppen var Svante Lundkvist, statsr\u00e5d och \u00e4ven Simf\u00f6rbundets ordf\u00f6rande n\u00e5gra \u00e5r, och Ulf L\u00f6nnqvist, ocks\u00e5 han statsr\u00e5d s\u00e5 sm\u00e5ningom och \u00e4ven under l\u00e5ng tid ordf\u00f6rande i Svenska Bordtennisf\u00f6rbundet. Det var p\u00e5 den tiden framst\u00e5ende politiker hade gjort n\u00e5got annat i sitt liv, vanligt arbete eller folkr\u00f6relsearbete, ist\u00e4llet f\u00f6r att endast b\u00e4ra politiska p\u00e4rmar fr\u00e5n ungdomen till pensionen.<\/p>\n

Vi och m\u00e5nga andra blev \u00f6vertygade om att n\u00e5gra politiska initiativ borde komma ig\u00e5ng f\u00f6r att skapa en plattform f\u00f6r den akademiska disciplinen idrottshistoria. Som planeringschef i statsr\u00e5dsberedningen och samordnare av regeringens arbete med byggsektorfr\u00e5gor fick jag av Ulf L\u00f6nnqvist, som d\u00e5 var bostadsminister, det ganska udda uppdraget att \u201dp\u00e5 lediga stunder\u201d g\u00f6ra en enmansutredning om idrottens behov av forskning och utveckling. P\u00e5 den tiden var jag nyvald ordf\u00f6rande i Stockholms Idrottsf\u00f6rbund.<\/p>\n

Jag s\u00e5g till att det blev m\u00e5nga lediga stunder. Jag brann f\u00f6r \u00e4mnet, speciellt f\u00f6r idrottshistorien.<\/p>\n

I november 1987 presenterade jag i serien \u201dStatens offentliga utredningar\u201d skriften SOU 1987:70 med det pampiga namnet\u00a0\u201dBet\u00e4nkande av utredningen om fr\u00e5gor om utbildning och forskning inom fysisk fostran och idrott\u201d.<\/em>Jag f\u00f6reslog fyra professurer varav en i historia, s\u00e4rskilt idrottshistoria, vid Stockholms universitet.<\/p>\n

Min inspiration till den professuren under det korta men effektiva utredningsarbetet, som n\u00e5gon har beskrivit det, var Jan Lindroth. Det var inte n\u00e5gon hemlighet vem vi t\u00e4nkte p\u00e5. Men det \u00e4r ju heller ingen hemlighet, att statliga utredare inte ska ber\u00e4tta vem som ska ha professurer. Och det gjorde jag inte heller.<\/p>\n

Det blev lite liv och kiv, n\u00e4r utredningen presenterades. Det var ocks\u00e5 andra \u00e4mnesf\u00f6retr\u00e4dare som ville ha nya professurer. Debattsidorna fylldes, och n\u00e5gra av oss blev anklagade f\u00f6r b\u00e5de det ena och det andra.\u00a0\u201dStalinism i forskningspolitiken\u201d<\/em>var ett av de mildare uttrycken.<\/p>\n

Men d\u00e5 k\u00e4nde jag att det fick vara nog. I en artikel i Svenska Dagbladet bem\u00f6tte jag de v\u00e4rsta kritikerna genom att mycket diplomatiskt ber\u00e4tta om kritiken, att\u00a0\u201d<\/em>d\u00e4r finns intoleransen, revirpinkandet och invektiven. D\u00e4r finns sj\u00e4lvgodheten, skitviktigheten och det fisf\u00f6rn\u00e4ma f\u00f6raktet inf\u00f6r de synpunkter som vi lekm\u00e4n och idrottsledare kan ha p\u00e5 den akademiska v\u00e4rlden.\u201d<\/em><\/p>\n

<\/em><\/p>\n

Formuleringarna gjorde mej till en stark kandidat b\u00e5de till Nobelpriset i litteratur och till fredspriset. Konfliktr\u00e4dsla var ingen utvecklad egenskap hos mej p\u00e5 den tiden heller.<\/p>\n

Sedan gick det som det gick. Professuren tillsattes efter n\u00e5got \u00e5r vid Stockholms Universitet. Och visst blev det Jan som fick den. Och allt d\u00e4refter \u00e4r historia, som man brukar s\u00e4ga.<\/p>\n

Nu n\u00e5got om framtiden.<\/p>\n

Jag vill kort n\u00e4mna n\u00e5gra punkter ur verksamhetsinriktningen, som antingen \u00e4r nya eller ocks\u00e5 speciellt viktiga.<\/p>\n

Medlemsv\u00e4rvningen \u00e4r helt central. V\u00e5r framtida ekonomi \u00e4r beroende av att vi har m\u00e5nga medlemmar som betalar medlemsavgift. H\u00e4r hoppas jag att vi kan g\u00f6ra n\u00e5got tillsammans med de regionala idrottshistoriska s\u00e4llskapen. Ett medlemskap hos oss kompletterar ju de regionala medlemskapen genom \u00c5rsskriften, SVIF-nytt och m\u00f6jlighet att vara med p\u00e5 bl.a. h\u00f6stm\u00f6tet. Men \u00e4ven vi stockholmare inser att det inte \u00e4r sj\u00e4lvklart att \u00e5ka fr\u00e5n t.ex. Ume\u00e5 till Stockholm f\u00f6r ett h\u00f6stm\u00f6te eller ett \u00e5rsm\u00f6te.<\/p>\n

Samverkan med de regionala idrottshistoriska s\u00e4llskapen ska ocks\u00e5 ta sig ett annat uttryck. I samband med h\u00f6stm\u00f6tet inbjuder vi till en konferens, d\u00e4r vi bl.a. ska diskutera hur vi ska utveckla det idrottshistoriska arbetet i landets f\u00f6reningar. Det hoppas jag att vi kan g\u00f6ra i samverkan med bl.a. RF, Centralf\u00f6reningen f\u00f6r Riksidrottens Fr\u00e4mjande, Riksidrottsmuseet och landets distriktsf\u00f6rbund.<\/p>\n

Om intresset f\u00f6r dokumentation och redovisning av f\u00f6reningarnas historia svalnar, blir ocks\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r v\u00e5rt arbete s\u00e4mre. En blomma utan r\u00f6tter klarar sig inte l\u00e4nge.<\/p>\n

Vi har under b\u00e5de 2017 och 2018 f\u00f6rs\u00f6kt att f\u00e5 in kandidater till mottagare av SVIF-stipendiet. F\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan best\u00e4mde vi, att vi skulle avs\u00e4tta 3\u00a0000 kronor till den som skrev den b\u00e4sta idrottshistoriska uppsatsen. Vi har under dessa \u00e5r f\u00e5tt ett bidrag, f\u00f6r n\u00e5gon m\u00e5nad sedan.<\/p>\n

Till sist n\u00e5got helt annorlunda men v\u00e4ldigt roligt. Vi har nu alla en m\u00f6jlighet att f\u00f6lja med p\u00e5 Stockholms Idrottshistoriska F\u00f6renings resa till Grekland. Eller som det st\u00e5r i den inbjudan som jag har delat ut i salen:\u00a0\u201d<\/em>Marathon, Aten och Olympia, d\u00e4r allting b\u00f6rjade\u2026<\/em><\/p>\n

F\u00f6lj med Stockholms Idrottshistoriska F\u00f6rening p\u00e5 en resa till olympiska minnesm\u00e4rken i Grekland under tiden 30 september \u2013 4 oktober 2019\u201d.<\/em><\/p>\n

Vi bes\u00f6ker Marathon och Aten med b\u00e5de stadion fr\u00e5n 1896 och fr\u00e5n 2004. Ni f\u00e5r \u00e5ka buss hela tiden. Den som vill springa den klassiska str\u00e4ckan i historiens f\u00f6rsta maratonlopp, fr\u00e5n Marathon till Aten, f\u00e5r naturligtvis g\u00f6ra det. Vi andra kommer att ha tid att den eftermiddagen ist\u00e4llet titta p\u00e5 bl.a. Akropolis.<\/p>\n

Sedan forts\u00e4tter vi \u00f6ver halv\u00f6n Peloponnesos till Olympia, d\u00e4r allting b\u00f6rjade. Vi tittar p\u00e5 statyer, museum och den antika idrottsarenan. Sedan \u00e4r det dags att \u00e5ka hem.<\/p>\n

V\u00e4lkomna till Grekland! V\u00e4lkomna till de platser, d\u00e4r ocks\u00e5 idrottshistorien b\u00f6rjade!<\/p>\n

\u00c4nnu en g\u00e5ng tack f\u00f6r f\u00f6rtroendet!<\/p>\n

____________________________________<\/p>\n

PS. Du som vill bli medlem i Svenska idrottshistoriska f\u00f6reningen s\u00e4tter in \u00e5rsavgiften 200 kronor p\u00e5 f\u00f6reningens plusgirokonto,\u00a093 57 70-8.\u00a0F\u00f6r detta f\u00e5r du bl.a:<\/p>\n