{"id":1944,"date":"2020-04-01T12:45:49","date_gmt":"2020-04-01T12:45:49","guid":{"rendered":"http:\/\/www.slliljegren.se\/?p=1944"},"modified":"2020-04-03T15:10:10","modified_gmt":"2020-04-03T15:10:10","slug":"idrottens-vag-fran-folkrorelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.slliljegren.se\/?p=1944","title":{"rendered":"Idrottens v\u00e4g fr\u00e5n folkr\u00f6relse"},"content":{"rendered":"

\n\t\"\"<\/a>\n\t
SVIF-NYTT<\/div>\n<\/div>Denna artikel \u00e4r publicerad i slutet av mars 2020 i Svenska idrottshistoriska f\u00f6reningens medlemsblad SVIF-NYTT.<\/span><\/p>\n

Om du vill bli medlem i f\u00f6reningen betalar du in 250 kronor till plusgiro 935770-0. Skriv ocks\u00e5 din mailadress.<\/em><\/p>\n

Den unga folkr\u00f6relsen<\/strong><\/p>\n

Den svenska idrottsr\u00f6relsen v\u00e4xte fram i en tid och i ett samh\u00e4lle, d\u00e4r folkr\u00f6relser redan var etablerade. Frikyrkor\u00f6relsen, arbetarr\u00f6relsen och nykterhetsr\u00f6relsen \u00e4r de tre viktigaste exemplen. Deras styrka \u00e4r inte l\u00e4ngre vad den har varit.<\/p>\n

Sveriges f\u00f6rste professor i idrottshistoria, Jan Lindroth, skrev 1974 doktorsavhandlingen \u201dIdrottens v\u00e4g till folkr\u00f6relse \u2013 Studier i svensk idrottsr\u00f6relse till 1915\u201d (Uppsala Universitet 1974). Jan Lindroth j\u00e4mf\u00f6rde idrotten med de \u00f6vriga klassiska folkr\u00f6relserna. Viktiga kriterier f\u00f6r en folkr\u00f6relse var bl.a. frivillighet, sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, stor medlemsanslutning och social och geografisk spridning. Han tillf\u00f6rde ocks\u00e5 det ideologiska inslaget och ett dynamiskt moment.<\/p>\n

N\u00e4r allting b\u00f6rjade<\/strong><\/p>\n

Sj\u00e4lvst\u00e4ndiga f\u00f6reningar gick samman och bildade regionala distriktsidrottsf\u00f6rbund (DF).\u00a0Sju f\u00f6reningar bildade Stockholms Idrottsf\u00f6rbund p\u00e5 restaurang Runan den 21 juni 1898. F\u00f6rste ordf\u00f6rande blev Sigge Stenberg, vid den tiden ordf\u00f6rande i AIK.<\/p>\n

F\u00f6reg\u00e5ngaren till RF, \u201dSvenska gymnastik- och idrottsf\u00f6reningarnas riksf\u00f6rbund\u201d bildades den 31 maj 1903. F\u00f6rst 1947 \u00e4ndrades namnet till Sveriges riksidrottsf\u00f6rbund. Vid bildandet 1903 fanns endast 35 f\u00f6reningar med ca 2\u00a0000 medlemskap.<\/p>\n

Redan efter ett \u00e5r, 1904, bildades specialidrottsf\u00f6rbund, d\u00e4r f\u00f6reningar inom samma idrott h\u00f6ll samman f\u00f6r att utveckla just den idrotten. Svenska F\u00e4ktf\u00f6rbundet bildades 1904.<\/p>\n

Medan de andra folkr\u00f6relserna f\u00f6rsvagades, st\u00e4rktes idrottsr\u00f6relsens position. Det fanns anledning f\u00f6r Jan Lindroth att bl.a. i samband med RF:s 100-\u00e5rsjubileum beskriva situationen:\u00a0\u201dIdrottsr\u00f6relsen \u2013 detta stolta slagskepp i moder Sveas i \u00f6vrigt sjunkande folkr\u00f6relseflotta.\u201d<\/em><\/p>\n

Professor Johan R. Norberg skriver s\u00e5 h\u00e4r i RF:s jubileumsbok fr\u00e5n 2003:<\/p>\n

\u201dDen interna beslutsprocessen inom RF baserades p\u00e5 traditionellt f\u00f6reningsdemokratiska principer, det vill s\u00e4ga tanken att medlemmarna skall styra sig sj\u00e4lva.\u201d<\/em><\/p>\n

Den svenska idrotten organiserade sig \u201dunderifr\u00e5n\u201d, d\u00e4rf\u00f6r att f\u00f6reningarna bl.a. ville t\u00e4vla mot varandra och sprida den goda idrotten till fler. Man ville ha regionala organ och en central organisation f\u00f6r att klara av de uppgifter som kr\u00e4vde regional och nationell samordning. S\u00e5 b\u00f6rjade bygget av en av v\u00e4rldens starkaste folkr\u00f6relser.<\/p>\n

Idrottsr\u00f6relsen idag<\/strong><\/p>\n

Idrotten \u00e4r idag landets i s\u00e4rklass st\u00f6rsta folkr\u00f6relse. Den svenska idrottsr\u00f6relsen har \u00f6ver\u00a0\u00a0\u00a03, 1 miljoner medlemmar.<\/p>\n

Idrottsf\u00f6reningens aktiviteter \u00e4r oftast kittet i bostadsomr\u00e5det. Den \u00e4r en samlingspunkt f\u00f6r barn och ungdomar med olika etnisk bakgrund. D\u00e4r l\u00e4r sig ungdomar demokrati, ansvar och respekt f\u00f6r sina motst\u00e5ndare. I idrottens m\u00e4ts framg\u00e5ngen bl.a. i medaljer och proffskontrakt, inte i r\u00e5narbyten och stulna bilar. S\u00e5 kan elitidrottarna ist\u00e4llet f\u00f6r de kriminella bli goda f\u00f6rebilder bland de unga.<\/p>\n

I Brommapojkarna, denna fantastiska fotbollsf\u00f6rening i v\u00e4stra Stockholm, var f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan 38 procent av ungdomarna f\u00f6dda utomlands eller hade f\u00f6r\u00e4ldrar som var f\u00f6dda utomlands. Var i samh\u00e4llet hittar vi en plats, d\u00e4r integrationen fungerar b\u00e4ttre \u00e4n i idrottens normala verksamhet?<\/p>\n

Folkr\u00f6relsen \u00e4r l\u00f6nsam \u2026<\/strong><\/p>\n

Den unika folkr\u00f6relsemodellen, som vi ocks\u00e5 hittar bl.a. i de nordiska l\u00e4nderna, \u00e4r ocks\u00e5 en mycket effektiv sedelpress.<\/p>\n

De 650\u00a0000 ideella idrottsledarna lade f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan ned ett arbete motsvarande 140 miljoner timmar per \u00e5r i f\u00f6reningarna. Om ledarna fick betalt motsvarande en fritidsledarl\u00f6n f\u00f6r den tid de l\u00e4gger ned p\u00e5 idrotten skulle det inneb\u00e4ra ett v\u00e4rde, inkl. sociala avgifter, om drygt 30 miljarder kronor per \u00e5r. Det motsvarar en kommunal skatteh\u00f6jning p\u00e5 n\u00e4stan tv\u00e5 kronor. Och det kan j\u00e4mf\u00f6ras med det statliga idrottsanslaget p\u00e5 tv\u00e5 miljarder kronor.<\/p>\n

N\u00e4r folkr\u00f6relsen, och gl\u00e4djen i det ideella arbetet hotas, \u00e4r ocks\u00e5 ekonomin i f\u00f6reningar och f\u00f6rbund i fara.<\/p>\n

Fr\u00e5n fri folkr\u00f6relse till politisk entrepren\u00f6r<\/strong><\/p>\n

2008 var det ordinarie statsanslaget drygt 1, 8 miljarder kronor. 2018 var statsanslaget drygt 1, 9 miljarder kronor.<\/p>\n

En hastig blick i RF:s verksamhetsber\u00e4ttelse f\u00f6r 2018 visar att n\u00e4stan 10 miljoner gick till \u201didrotter i segregerade omr\u00e5den\u201d, n\u00e4stan 30 miljoner till en \u201dskolsatsning\u201d. 70 miljoner till \u201detableringsst\u00f6d f\u00f6r nyanl\u00e4nda\u201d. Och s\u00e5 det senaste p\u00e5hittet, 20 miljoner kronor till \u00f6kad idrottsaktivitet bland de \u00e4ldre, en verksamhet som ska g\u00f6ras tillsammans med pension\u00e4rsorganisationerna. Snabbt blev det 130 miljoner kronor, som svensk idrott, om ledarna sj\u00e4lva hade f\u00e5tt v\u00e4lja, skulle ha anv\u00e4nt p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt.<\/p>\n

Alltmer f\u00f6rvandlas idrottsledarna till entrepren\u00f6rer f\u00f6r politiska best\u00e4llningar.<\/p>\n

Ett bes\u00f6k i f\u00f6rbundens verklighet<\/strong><\/p>\n

Om folkr\u00f6relsernas sj\u00e4lvst\u00e4ndighet skrev Jan Lindroth i sin avhandling:<\/p>\n

\u201dSj\u00e4lvst\u00e4ndigheten avser fr\u00e4mst relationerna till den offentliga sektorn. Folkr\u00f6relsekarakt\u00e4ren \u00e4ventyras inte av statsbidrag och d\u00e4rmed f\u00f6ljande offentlig insyn men v\u00e4l av en utveckling, som leder till att en folkr\u00f6relse (organisation) b\u00f6rjar f\u00e5 en st\u00e4llning av offentlig myndighet\u201d.<\/em><\/p>\n

Ett bes\u00f6k vid ett \u00e5rsm\u00f6te i ett specialf\u00f6rbund kan numera vara en skakande upplevelse.<\/p>\n

Svenska F\u00e4ktf\u00f6rbundet, d\u00e4r jag sj\u00e4lv var ordf\u00f6rande 2001 \u2013 2017, har under m\u00e5nga \u00e5r arbetat med ett f\u00f6rankrat strategiarbete.<\/p>\n

Efter en bred remiss i f\u00f6reningarna antogs programmet\u00a0”F\u00e4ktningen inf\u00f6r framtiden”, <\/em>f\u00f6rsta g\u00e5ngen 2004. <\/em>Nyckeltal som d\u00e5 var viktiga f\u00f6r svensk idrottsr\u00f6relse fastst\u00e4lldes. Det handlade om antalet f\u00f6reningar, antalet medlemmar, antalet ungdomar i lokala aktiviteter och antalet s.k. l\u00e4rgruppstimmar i SISU. En positiv utveckling av dem skulle ge ett starkare f\u00f6rbund. Men nyckeltalen var ocks\u00e5 avg\u00f6rande f\u00f6r vilket st\u00f6d f\u00f6rbundet fick fr\u00e5n RF. Enigheten var stor mellan RF och f\u00f6rbund om vilka faktorer som gjorde svensk idrott b\u00e4ttre. Svensk f\u00e4ktning \u00f6kade t.ex. antalet lokala barn- och ungdomsaktiviteter kraftfullt. Och st\u00f6det fr\u00e5n RF \u00f6kade.<\/p>\n

Nu \u00e4r situationen dramatiskt annorlunda. SF-st\u00f6det, som f\u00f6rbundet best\u00e4mmer anv\u00e4ndningen av sj\u00e4lv, minskar med 618\u00a0000 kronor p\u00e5 tre \u00e5r, fr\u00e5n 2 198 000 kronor 2018 till 1 580 000 \u00e5r 2021, eller med hela 28 (!) procent. Det \u00e4r oerh\u00f6rda summor som f\u00f6rsvinner fr\u00e5n ett f\u00f6rbund som, i likhet med 60 andra, endast har sm\u00e5 kommersiella int\u00e4kter.<\/p>\n

Bakgrunden \u00e4r trist. RF har inte lyckats h\u00f6ja det statliga st\u00f6det till idrotten. Och lika illa har det varit med besluten om hur st\u00f6det ska anv\u00e4ndas. Alltmer styrs av politiska pekpinnar, som jag visade h\u00e4r ovanf\u00f6r.<\/p>\n

Myriad av bidrag<\/strong><\/p>\n

Specialf\u00f6rbundens basbidrag fr\u00e5n RF \u00f6kade med endast 10 procent under \u00e5ren 2008 \u2013 2018. Inflationen gr\u00f6pte ur mycket under de \u00e5ren. Nu s\u00e4nks de till 2021!<\/p>\n

F\u00f6rbunden, varav F\u00e4ktning \u00e4r ett, tvingas nu ist\u00e4llet s\u00f6ka bland en myriad av styrda bidrag fr\u00e5n det RF, som alltmer tar rollen som myndighet. Bidragen g\u00e5r till olika projekt, som riksdag och regering mer eller mindre har tvingat p\u00e5 idrotten.<\/p>\n

Riksidrottsstyrelsen och anst\u00e4llda p\u00e5 RF-kansliet tvingas nu ber\u00e4tta, f\u00f6r att g\u00f6ra regering och riksdag till lags, att de vet b\u00e4ttre \u00e4n f\u00e4ktledarna i landet hur man bygger ett starkt och framg\u00e5ngsrikt f\u00f6rbund. Och d\u00e4rmed en stark och framg\u00e5ngsrik del, f\u00f6rvisso r\u00e4tt liten, i svensk idrott.<\/p>\n

Nu finns fyra s.k. verksamhetsst\u00f6d, fyra s.k. projektst\u00f6d och \u00e4ven olika \u201duppdragsers\u00e4ttningar\u201d. F\u00f6r att inte tala om alla specialbidrag till f\u00f6reningar och distriktsf\u00f6rbund.<\/p>\n

Som en av de finaste idrottsledare jag k\u00e4nner resignerat sa f\u00f6re \u00e5rsm\u00f6tet:\u00a0”Den viktigaste fr\u00e5gan inf\u00f6r \u00e5rsm\u00f6tet \u00e4r hur vi ska kunna f\u00e5 ombuden att acceptera att de inte best\u00e4mmer \u00f6ver f\u00f6rbundets framtid.\u201d<\/em><\/p>\n

<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r numera l\u00e5ngt till Johan R. Norberg formulering om\u00a0\u201dtanken att medlemmarna skall styra sig sj\u00e4lva<\/em>.\u201d<\/p>\n

Eller Jan Lindroths syn p\u00e5 den sj\u00e4lvst\u00e4ndighet som \u00e4ventyras n\u00e4r organisationen\u00a0 <\/em><\/p>\n

\u201db\u00f6rjar f\u00e5 en st\u00e4llning av offentlig myndighet\u201d.<\/em><\/p>\n

Flera steg p\u00e5 v\u00e4g mot myndighet<\/strong><\/p>\n

Tidigare hade distriktsf\u00f6rbunden en sj\u00e4lvst\u00e4ndig st\u00e4llning. Det skapade mycket gott.<\/p>\n

F\u00f6rbunden gjorde egna program och egna verksamhetsplaner, sj\u00e4lvfallet helt i linje med riktlinjer och principer fr\u00e5n Riksidrottsm\u00f6ten. S\u00e5 kunde det centrala arbetet f\u00f6rankras i den regionala idrottens behov, dr\u00f6mmar och konkreta \u00f6nskem\u00e5l.<\/p>\n

Det var t.ex. Stockholmsidrotten som, tillsammans med politikerna i Stockholms stad, tog initiativ till ans\u00f6kan om OS 2004. Spelen gick till Aten. Men kampanjen gav ett lyft f\u00f6r Stockholmidrotten. Anslagen till underh\u00e5ll och reinvesteringar \u00f6kade under 1996 och 1997. De nya anl\u00e4ggningarna Eriksdalsbadet, S\u00e4trahallen och Sp\u00e5ngahallen \u00e4r en direkt f\u00f6ljd av f\u00f6rs\u00f6ken att f\u00e5 OS till Stockholm 2004.<\/p>\n

Initiativet gav ocks\u00e5 ett lyft f\u00f6r Sveriges idrott. Genom samverkan mellan n\u00e4ringslivet och staten, d\u00e4r Olof Stenhammar var chefskonstrukt\u00f6ren, startade SOK:s topp- och talangprogram, som gav 20 miljoner om \u00e5ret fr\u00e5n staten och n\u00e4ringslivet i sju \u00e5r. Det ledde till att Aten 2004 blev ett av v\u00e5ra fr\u00e4msta sommar-OS.<\/p>\n

Det regionala och lokala inflytandet har nu minskat kraftigt. Ist\u00e4llet har centralstyrningen \u00f6kat.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan tog RF-st\u00e4mman bort distriktsf\u00f6rbundens r\u00f6str\u00e4tt. D\u00e4rmed f\u00f6rsvann garantin f\u00f6r\u00a0att fr\u00e5gorna p\u00e5 Riksidrottsm\u00f6tet ocks\u00e5 skulle f\u00e5 en regional och lokal belysning med argument och ombud fr\u00e5n hela Sverige.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan best\u00e4mde Riksidrottsm\u00f6ten ocks\u00e5, att distriktens chefer ist\u00e4llet skulle vara anst\u00e4llda av RF. 19 distriktsidrottschefer fick RF:s generalsekreterare som chef. Man beh\u00f6ver inte g\u00e5 managementkurser eller sj\u00e4lv ha varit chef i t.ex. n\u00e4ringsliv och kommunal f\u00f6rvaltning f\u00f6r att inse att detta naturligtvis \u00e4r helt upp\u00e5t v\u00e4ggarna. Nya styrelser, ofta med ledam\u00f6ter med mycket goda kvalifikationer och l\u00e5ng erfarenhet av ledarskap, uppt\u00e4cker nu att de inte l\u00e4ngre har inflytande \u00f6ver sin egen chef, sitt eget kansli och sin egen verksamhet.<\/p>\n

Distriktens handlingsplaner \u00e4r sedan en tid tillbaka formulerade och utformade p\u00e5 RF-kansliet. I praktiken \u00e4r distrikten nu regionkontor i RF med huvudkontoret vid Skanstull i Stockholm.<\/p>\n

Vid Riksidrottsm\u00f6tet 2019 beslutades att ett antal medlemmar skulle kastas ut, om de inte n\u00e5r upp till vissa gr\u00e4nser f\u00f6r antalet medlemmar och f\u00f6reningar. L\u00f6sningen skulle vara sammanslagningar av f\u00f6rbund. S\u00e5 talar f\u00f6retag och myndigheter, inte folkr\u00f6relser.<\/p>\n

Den svenska idrotten \u00e4r unik, den enda organisation som aktivt g\u00f6r sig av med medlemmar.<\/p>\n

Viktiga fr\u00e5gor<\/strong><\/p>\n

Det finns anledning att st\u00e4lla ett antal fr\u00e5gor, som endast kan besvaras genom noggrann genomg\u00e5ng av protokoll mm fr\u00e5n Riksidrottsf\u00f6rbund och RF-st\u00e4mmor. De viktigaste \u00e4r:<\/p>\n

Vilka \u00e4r de verkliga motiven bakom denna f\u00f6r\u00e4ndring fr\u00e5n folkr\u00f6relse till myndighet? Vilka har varit de drivande personerna genom \u00e5ren? Se d\u00e4r en viktig uppgift f\u00f6r dagens journalister och morgondagens idrottshistoriker!<\/p>\n

En f\u00f6rklaring till det som sker kan vara bristen p\u00e5 ideologisk diskussion.<\/p>\n

1985 bildades SISU som sj\u00e4lvst\u00e4ndigt studief\u00f6rbund bl.a. f\u00f6r att stimulera den ideologiska debatten, precis som hos andra folkr\u00f6relser. Det \u00e4r nu nedlagt som sj\u00e4lvst\u00e4ndigt f\u00f6rbund. Styrelser och kanslier har helt slagits samman med RF.<\/p>\n

F\u00f6r ett antal \u00e5r sedan gav RF ut tidningen \u201dSvensk idrott\u201d med en debattsida som l\u00e4mnade en hel del \u00f6vrigt att \u00f6nska. Men den fanns. Tidningen gjordes senare om till n\u00e5got som mest liknade en kokbok. Lite senare lades ocks\u00e5 kokboken ned. Ingen ny debattsida uppstod p\u00e5 n\u00e4tet, trots att det ju ger oerh\u00f6rda m\u00f6jligheter.<\/p>\n

Idrott f\u00f6r idrottens egen skull?<\/strong><\/p>\n

Vad h\u00e4nder, n\u00e4r \u201didrotten inte f\u00e5r syssla med idrott?\u201d Finns det risk, att det ideella ledarskapet f\u00f6rtvinar? Hur g\u00e5r det, n\u00e4r idrottsledare, som f\u00e4ktledaren ovan, k\u00e4nner att de inte sj\u00e4lva best\u00e4mmer \u00f6ver f\u00f6rbundets eller f\u00f6reningens verksamhet.<\/p>\n

Om detta kan ny forskning ge svar. I v\u00e4ntan p\u00e5 dessa kan listan med fr\u00e5gor g\u00f6ras \u00e4nnu l\u00e4ngre.<\/p>\n

I \u201dIdrott och samh\u00e4lle\u201d den 1 september 2017 skriver lektorerna vid Ume\u00e5 universitet Cecilia Stenling och Josef Fahl\u00e9n om resultat och slutsatser efter intervjuer med 218 slumpvis utvalda idrottsf\u00f6reningar. Deras avslutande fr\u00e5ga lyder:<\/p>\n

\u201dGivet att svensk f\u00f6reningsidrott \u00e4r en ideell r\u00f6relse men med stort offentligt resursberoende \u2013 vilka \u00e4r de l\u00e5ngsiktiga konsekvenserna f\u00f6r denna r\u00f6relses autonomi, om f\u00f6reningar l\u00e5nar sig till externa m\u00e5l i utbyte mot ers\u00e4ttning?\u201d<\/em><\/p>\n

Mats Trondman, professor i kultursociologi vid Linn\u00e9universitetet, skriver bl.a. s\u00e5 h\u00e4r i \u201dIdrott och samh\u00e4lle\u201d den 24 juni 2019:<\/p>\n

\u201dBarn och unga kommer till idrotten f\u00f6r att idrotta, inte f\u00f6r att st\u00e4rka demokratin eller \u00f6ka integrationen. Det \u00e4r bara om idrottens egenv\u00e4rde s\u00e4tts i centrum och uppfylls som idrotten \u00e4ven kan bli medel f\u00f6r andra m\u00e5l.\u201d<\/em><\/p>\n

<\/em><\/p>\n

N\u00e5got att fundera p\u00e5 b\u00e5de f\u00f6r statsr\u00e5d med ansvar f\u00f6r idrottsfr\u00e5gor och f\u00f6r landets idrottspolitiker och idrottsledare. Och i en tid, n\u00e4r andra folkr\u00f6relser n\u00e4st intill f\u00f6rtvinar, \u00e4r det s\u00e4rskilt angel\u00e4get att inte g\u00f6ra om deras misstag.<\/p>\n

L\u00e5t oss inte f\u00e5 uppleva doktorsavhandlingen \u201dIdrottens v\u00e4g fr\u00e5n folkr\u00f6relse.\u201d<\/p>\n

Lars Liljegren<\/em><\/p>\n

Lars Liljegren var under \u00e5ren 1976 \u2013 1984 med i styrelsen f\u00f6r Svenska Handbollf\u00f6rbundet, bl.a. som vice ordf\u00f6rande. 1985 \u2013 2007 var han ordf\u00f6rande i Stockholms Idrottsf\u00f6rbund. Ordf\u00f6rande i Svenska F\u00e4ktf\u00f6rbundet 2001 \u2013 2017. Ledamot i Riksidrottsstyrelsen 1987 \u2013 1999. Ledamot i den f\u00f6rsta styrelsen f\u00f6r SISU, idrottsr\u00f6relsens studief\u00f6rbund, 1985 \u2013 1987.<\/p>\n

Sedan 2019 ordf\u00f6rande i Svenska idrottshistoriska f\u00f6reningen.<\/p>\n

Ett medlemskap i Svenska idrottshistoriska f\u00f6reningen inneb\u00e4r:<\/p>\n