Välkommen till den nya idrottsutredningen!

Idrottsvänner!

Jag tänkte några ögonblick, innan jag som ordförande i den statliga utredningen ”Idrott i ny tid – 2022” bestämde mig för att kalla er ledamöter just så vid vårt första möte.

Men vi känner ju varandra de allra flesta, och det är väl ingen hemlighet att vi är positiva till idrotten. Kanske är det just därför vi har kommit med. 

De av er som är riksdagsledamöter har skrivit positiva riksdagsmotioner. De av oss som är idrottsledare i utredningen tycker naturligtvis att detta är en utomordentlig början på det samarbete vi ska ha under ungefär ett år. 

Regeringens direktiv till oss säger, att vi ska vara klara senast den 31 oktober 2023.

Några av er har väl redan letat i idrottshistorien och funnit den klassiska utredningen ”Idrott åt alla”, som fick sina direktiv den 12 november 1965. Den hade tre och ett halvt år på sig, till juni 1969, då den lämnade sitt betänkande.

Den utredningen lämnade förslag som blev väldigt avgörande för den svenska idrottens positiva utveckling. Och utredningen präglades av brett samförstånd både mellan de politiska partiernas företrädare och mellan politik och idrott. Kanske har många av er, precis som jag, tänkt, att vi ska försöka göra samma fina arbete i bred enighet.

Bakgrunden till vår utredning är, som vi väl alla vet, moderaternas kommittémotion 2021/22:3367. Där krävde moderaterna, att en ny, samlad och långsiktig idrottspolitisk utredning bör tillsättas för att utveckla och utverka idrottspolitiska mål, en struktur och modell för 2020-talet. Moderaternas idé är nu hela regeringens.

Statsrådet Kristina Axén Olin har skrivit in motionens krav i utredningsdirektiven, men vi har också fått mängder av andra frågor att titta på. En sådan är, vilket väl gör många idrottsledare glada, stödet till elitidrotten. Direktiven berättar att behoven av skarpa mål för elitidrotten är stora. Vi förväntas, naturligtvis i dialog med idrottens företrädare, presentera några sådana. 

Framgångar för enskilda idrottsutövare har skymt sikten för oss. Under hösten 2020 var rapporten ”Remiss – elitidrott 2030” på remiss hos specialförbunden. 

Där kan vi bl.a. läsa om hur Sveriges ställning i världens elitidrott kraftigt försämras. ”Något är på väg att spricka”, kan man läsa på sidan 12, där rubriken är ”Ett sluttande plan.”

Vi får också en skarp formulering om att vi förväntas, bl.a. genom internationella jämförelser och studier, lämna förslag om hur vi på ett bättre sätt kan kombinera elitidrott och högre studier. Vi har blivit omsprungna av många andra länder, även om andra ord används i direktiven.

Regeringen har också uppmärksammat den oreda, om uttrycket tillåts, som sedan något år tillbaka råder inom Riksidrottsförbundet. 

Det är hittills Riksidrottsförbundets ledning som har fördelat statens stöd till specialförbunden, RF:s medlemmar. Ibland sker det genom beslut i idrottens högsta organ, RF-stämman. Vi brukar säga, att RF är ”i myndighets ställe.”

Nu är den svenska idrotten inne i en process, där dessa beslut ifrågasätts. Svenska Fotbollförbundet är missnöjt med RF-stämmans beslut och har hotat med att lämna RF-familjen. Svenska Fäktförbundet har överklagat beslutet om sitt stöd till förvaltningsrätten bl.a. med hänvisning till att idrottens ledning inte är opartisk på det sätt som beslutsfattare i statliga myndigheter ska vara.

Vår utredning ska se över om det nuvarande systemet, att RF fördelar statsstödet, är något för framtiden. Direktiven noterar för övrigt att flera mindre idrotter har blivit av med stöd från staten/RF, sedan RF har gjort om kriterierna för medlemskap och bl.a. höjt kravet på antalet föreningar. En allt större andel av svensk idrott går miste om statens stöd, när mindre förbund förlorar sitt medlemskap.

Vår utredning ska också diskutera idrottsrörelsens självständighet på ett principiellt plan.

Kritiken har under senare år handlat om att en allt större andel av statens stöd till idrotten avsätts till bestämda ändamål. 

Det senaste exemplet är moderaternas och socialdemokraternas vallöften till idrotten om ökat stöd för att förbättra förhållandena i utsatta områden. Vår utredning ska, för att uttrycka sig lite drastiskt, också ta ställning till om idrotten inte i första hand borde få syssla med idrott. Parallellen kan dras till andra områden och verksamheter, där civilsamhällets frihet att fastställa målen och vägarna till dem är grunden till framgång.

Till sist vill jag framhålla att vi också är fria att ta initiativ till hur regioner och kommuner på ett ännu bättre sätt ska kunna stödja en svensk idrott. Anläggningar efter behov i kommunerna är naturligtvis den allra viktigaste uppgiften. Vårt arbete blir att lämna förslag om hur stat, regioner och kommuner ska kunna förmås att lägga fast gemensamma ambitioner och gemensamma handlingar för att stärka svensk idrott och svenska folkets behov av en bättre folkhälsa.

Ännu en gång. Välkomna! Och låt oss ännu en gång dra oss till minnes en viktig formulering. Vi ska försöka nå ett brett samförstånd om framtidens utveckling av den svenska idrotten.

Det här inlägget postades i Liljegren om idrott. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.