Svensk idrott är sedan några år inne i en svår kris. De ständiga bråken mellan ett antal förbund och en RF-ledning, som i vissa frågor har hamnat helt snett, har förlamat nytänkande och offensiv. Riksidrottsmötesbeslut har överklagats till förvaltningsdomstolarna. Ordet kaos är starkt, men jag hittar inget bättre. Vi får se hur RF-stämman den sista helgen i maj kan bringa ordning i eländet. En förhoppning jag har är att ledningen för svensk idrott ska innehålla de mest kvalificerade idrottsledarna.
I svensk idrott finns också Sveriges Olympiska Kommitté, som har sitt årsmöte den 20 april.
Att skapa en elitidrott i världsklass för de olympiska förbunden är den viktigaste uppgiften för SOK. RF har ett stort ansvar för de övriga förbunden.
Framgångar för enskilda idrottsutövare har skymt sikten för oss. Under hösten 2020 var rapporten ”Remiss – elitidrott 2030” på remiss hos specialförbunden.
Där kan vi bl.a. läsa om hur Sveriges ställning i världens elitidrott kraftigt försämras. ”Något är på väg att spricka”, kan man läsa på sidan 12, där rubriken är ”Ett sluttande plan.”
De olympiska frågorna handlar också om idrotten i världen, och hur den Internationella olympiska kommittén agerar i frågor om krig och fred, demokrati och öppenhet. Allt fler av oss som älskar idrott protesterar mot att senare OS har lagts i diktaturer som Peking och Ryssland.
Den svenska kritiken mot Internationella Olympiska Kommittén har varit tam. Vi blir därför extra glada och stolta, när svenska idrottsledare protesterar mot internationellt pampvälde, oavsett om det gäller i internationella förbund eller i den internationella olympiska familjen.
Senaste exemplet var Svenska Fäktförbundets ordförande Otto Drakenberg, som läxade upp det Internationella Fäktförbundets ledning, när han avbröts av mötesordföranden i sitt anförande om demokrati och jämställdhet. Hans starka framträdande filmades och fick en stor spridning här hemma.
DN:s sportkrönikör Johan Esk skrev så här den 12 februari:
”Sällan har det pratats så mycket fäktning i Sverige som när DN:s nyhet om hur Otto Drakenberg tystades ned i kongressens talarstol kom ut. Den svenske fäktbasens mediala genombrott är det största och mest oväntade i svensk idrott sett sedan Charlotte Kalla vann Tour de Ski.”
Hur många gånger har vi inte saknat starka svenska röster som offentligt har vågat kritisera de tveksamma beslut, och ibland rena hjärnsläppen, som internationella förbund och den Internationella olympiska kommittén har fattat, bl.a. om värdskapet för OS?
Otto Drakenberg nominerades av Svenska Fäktförbundet till SOK:s styrelse.
Också vid SOK:s årsmöte ska man välja ordförande.
Sällan har behovet av en SOK – ordförande som rakryggad och orädd står upp för den olympiska rörelsens goda värden varit större. En som inte viker ned sig, när Putinkramare och andra frihetens och demokratins dödgrävare vill diktera idrottens villkor.
När svensk elitidrott befinner sig på ”ett sluttande plan” finns det några som gör något.
Svenska Fäktförbundet har skrivit likalydande motioner till SOK:s årsmöte och till RF-stämman. Den innehållsrika motionen innehåller mycket om elitidrott. Bland de konkreta kraven hittar man bl.a. följande:
- att RF ska lyfta fram den svenska idrottens internationella konkurrenskraft som en av de allra mest prioriterade frågorna i den kommande strategin för perioden bortom 2025.
- att lägga till att mål och syfte med statsbidraget till idrotten också är att stödja svenska idrottsutövares internationella konkurrenskraft.
- att Riksidrottsstyrelsen ges i uppdrag att i nästkommande budgetunderlag till regeringen redogöra för läget för svensk internationell elitidrott, de åtgärder som behövs för att säkra svensk elitidrotts långsiktiga konkurrenskraft samt att äska de medel som krävs från staten för att genomföra åtgärderna.
Det är ingen hemlighet inom fäktningen, att Per Palmström har varit den drivande kraften bakom den historiskt viktiga motionen om elitidrotten.
Och det var också Per som agerade ”visselblåsare” och anmälde Internationella Fäktförbundets (FIE) agerande mot Otto Drakenberg till Internationella Olympiska Kommittén. De svarade med att skicka tillbaka ärendet till FIE.
Är svensk idrott mogna för idrottsledare som Otto och Per i den högsta ledningen? Sådana som gör något, rör upp damm och inte ”sitter tysta och stilla i båten”?
Per Palmström valdes in i SOK:s styrelse 2009 och blev vice ordförande 2013. Han lämnade styrelsen 2021. Han har en lång och gedigen erfarenhet av fäktning, bl.a. som vice ordförande i Svenska Fäktförbundet, ledamot i Internationella Fäktförbundets exekutivkommitté och som högste ansvarig för bl.a. de olympiska fäkttävlingarna i Beijing 2008.
Per hade nominerats till ordförande i SOK av flera förbund.
Idag presenterade SOK:s valberedning sina förslag till ordförande och styrelseledamöter. Både Otto och Per ställdes utanför, när de båda hade behövts som allra mest.
Som ordförande föreslås Hans von Uthmann, tidigare ordförande i Svenska Basketbollförbundet och idag styrelseledamot.
Med risk för att låta ironisk vill jag gratulera SOK:s valberedning till att ha råd att lämna Per och Otto utanför.
Men det kan hända mycket innan årsmötet den 20 april. Och för övrigt skulle både Per och Otto vara kraftfulla tillskott i den riksidrottsstyrelse som ska väljas vid RF-stämman den sista helgen i maj. Se där ett tips till RF:s valberedning.
Vi behöver riktigt duktiga idrottsledare i riksidrottens ledning. Det var faktiskt riktigt länge sedan.