För några dagar sedan kom en rapport från Centrum för Idrottsforskning som skickade en trist signal om elitidrotten genom Idrottssverige. Den svenska elitidrotten stod inför ett viktigt vägskäl.
Egentligen var det ingen överraskning. Mycket visste vi faktiskt förut. Men nu sades det med en särskild tyngd. Centrum för Idrottsforskning, med professor Johan R. Norberg i spetsen, vet vad man talar om.
Redan i rapporten ”Remiss – elitidrott 2030” från 2020 kunde vi läsa, att ”något är på väg att spricka” för svensk elitidrott. Rubriken var ”Ett sluttande plan.”
Vid senaste RF-stämman valdes Anna Iwarsson till RF:s ordförande. En gedigen idrottsledare med erfarenhet från alla nivåer inom svensk idrott fick det stora ansvaret att leda svensk idrott.
Det är nu bråttom att baxa upp den svenska idrotten ur det dike tidigare ledningar på grund av bl.a. bristande erfarenhet och okunskap har kört ned den. Det är dags för regeringen att tillsätta en statlig utredning, också med företrädare för den svenska idrotten, för att dra upp riktlinjerna för den svenska idrottens framtid. Där måste man naturligtvis också behandla självförvållade tokigheter som fördelningen av RF-stödet till specialförbunden.
Den ansvarige ministern för idrott, Jacob Forssmed (kd), har inte gjort några avtryck. Han får trots detta berömmande ord från förbundsordföranden från större förbund. Han är löpare i en friidrottsförening. Tyvärr är inte det något som hittills ser ut att lyfta den svenska idrotten.
Jag har därför hjälpt honom med utkast till direktiv till en ny idrottsutredning. Kanske kan en sådan få samma betydelse som den klassiska ”Idrott åt alla” (SOU 1969:29), som lade grunden till statens syn på idrotten. Här kommer ett utdrag på lagom torr och knastrig ”utredningssvenska”.
En framgångsrik svensk idrott
- Direktiv till 2024 års idrottsutredning
Svensk idrott är landets största folkrörelse med 19 000 föreningar, närmare 800 000 ledare och tre miljoner medlemmar.
Om de ideella insatserna skulle avlönas med en fritidsledarlön skulle det kosta 20 miljarder kronor per år. En betydande insats för samhället.
Det ordinarie statsanslaget är ca 2 miljarder per år. Kommunernas totala stöd, i första hand till byggande och drift av anläggningar är sju gånger så stort.
Svensk idrott står inför stora utmaningar.
Bredden i svensk idrott ger många barn och ungdomar möjligheten att komma i kontakt med många idrotter. Rapporter under senare tid visar, att detta inte är en tillräcklig grund för att också utveckla en framgångsrik elitverksamhet.
Utredningen bör, i bred dialog med idrottsrörelsen, analysera för- och nackdelar med den nuvarande uppdelningen i tre centralorganisationer (RF, SOK och Parasport Sverige) för utveckling av elitidrotten.
Den ekonomiska tryggheten för dem som satsar på elitidrott måste öka. Nästan var femte olympier lever under existensminimum. De saknar möjligheter både till pensions- och sjukpenninggrundande inkomst.
Vidare bör förslag lämnas som förbättrar elitidrottarnas möjligheter att kombinera elitidrott och högskolestudier. Exempel från tidigare försök bör redovisas, t.ex. från det s.k. Sport Campus Sweden, där Stockholmsregionens idrottsorganisationer, kommuner och lärosäten tillsammans skapade en organisation, som gav totalt 550 elitidrottare i regionen ett starkt stöd.
Ett allvarligt hinder för utveckling av idrotten är bristen på anläggningar. Utredningen bör lämna förslag om hur stat och kommun på ett bättre sätt ska kunna samverka, så att det stora behovet av idrottsanläggningar bättre kan tillgodoses.
Under senare år har idrottsrörelsen fått speciella resurser för att arbeta med frågor som har stark koppling till den samhällspolitiska debatten. Resurser har avsatts för speciellt stöd till idrottsföreningar i s.k. utsatta områden.
Utredningen bör analysera resultatet av dessa satsningar.
Föreningslivets speciella förutsättningar i dessa områden bör redovisas. Förslag bör lämnas som ökar de grundläggande förutsättningarna för föreningarna att bedriva en verksamhet på samma villkor som föreningar i andra områden. Stöd, som ev. föreslås, bör ges till föreningarna, inte till enskilda medborgare i dessa områden.
Utredningen bör behandla frågan om motiven för, den önskvärda nivån och fördelningen av det långsiktiga stödet från riksdag, landsting och kommuner till den svenska idrottsrörelsen.
Frågan om hur statsstödet ska fördelas mellan de centrala idrottsorganisationerna (RF, OS, specialförbund m.fl.) ska också behandlas. Hittills har RF, bl.a. genom beslut på sin stämma, fördelat anslaget.
Flera specialförbund har ifrågasatt detta. Man har bl.a. hänvisat till att riksidrottsstyrelsen inte kan leva upp till lagstiftningens krav på neutralitet vid fördelning av medel.
Utredningen bör lämna förslag om hur den framtida fördelningen av centrala medel till idrottsrörelsen ska ske.