Började Coronan 2008?

Inget ökat stöd till idrottsrörelsen i budget för 2021!

Så skrev RF i ett pressmeddelande häromdagen.

Det har varit ett mycket speciellt år, och regeringen har under 2020 tilldelat idrottsrörelsen 1,5 miljarder i kompensationsstöd på grund av Corona. Det ska vi värdesätta”, förklarade RF:s ordförande Björn Eriksson regeringens vägran att öka det ordinarie statsanslaget.

Den som försöker förklara statens snålhet mot idrotten med engångssatsningarna under Coronan gör det lite knepigt för sig.

För det första verkar principen endast gälla för idrotten. Regeringen berättar också att stödet till kulturen ökar med 1 382 miljoner mellan åren 2019 och 2021, från 2 268 till 3 649 miljoner. Idrottens stöd ökar med 13 miljoner, från 1 954 till 1 967 miljoner.

Och för det andra, om man vill vara lite polemisk. Coronan började i Wuhan i Kina i början av 2020, inte 2008. Så då får vi skylla de många åren av snålhet på något annat. 2008 var det statliga stödet till idrotten (inkl. SISU) 1 982 miljoner. 2018 var det 2 137 miljoner, en höjning med 7, 8 procent på 10 år!

Riksidrottsledningarna har därmed under mer än tio år misslyckats med sin viktigaste uppgift, att öka de statliga satsningarna på landets största och mest livaktiga folkrörelse.

Det är dags att använda idrottens samlade styrka, centralt, i regionerna och i kommunerna till en idrottspolitisk offensiv, värd namnet. I valet 2022 kommer partierna att vara väldigt känsliga för opinioner. Några partier riskerar att åka ut.

För att få impulser tog jag fram Stockholms Idrottsförbunds redovisning av aktiviteterna i valrörelsen 2006, min sista valrörelse efter 22 år som ordförande. Blev faktiskt lite imponerad själv. Välkommen till en inblick i idrottens vardagsslit valåret 2006.

Varför lägga ned tid på att uppfinna hjulet, som redan har visat sig rulla bra, ännu en gång?

Vi startade ett år före valet med ordförandekonferenser för att förankra hela valarbetet i specialdistriktsförbunden, och därigenom också i föreningarna. Vi utformade ett utkast till ett politiskt dokument, ”Regionalt handslag”, som vi presenterade för landsting och kommuner och skickade på remiss till våra specialdistriktsförbund.

En bred referensgrupp med företrädare för speicaldistriktsförbunden och de lokala idrottsallianserna tillsattes för att ge råd och vägledning och för att sprida engagemanget på bredden.

Vi skickade samtidigt ut brev till de politiska partierna i landstinget och kommunerna om våra planer. Budskapet var: ”Vi kommer till er och vill samtala under valrörelsen.” De allra flesta förstod att det skulle bli riktigt allvar framåt hösten och startade arbetet med regionala och kommunala idrottspolitiska program.

I början av valåret träffade vi politiska företrädare i kommunstyrelser och fritidsnämnder.

Redan på våren gav detta effekt. Ett antal kommuner presenterade sina idrottssatsningar.

På DF-stämman den 8 april antog vi det Regionala handslaget, där vi tog upp våra önskemål både i landstinget och i kommunerna. Samtidigt arrangerade vi en idrottspolitisk debatt med företrädare för riksdagspartierna.

I juni kunde vi glädjestrålande berätta, att vi hade besökt samtliga kommuner. Och ungefär samtidigt kom flera partier ut på den kommunala planen och redovisade sina program.

I valrörelsens slutskede arrangerade vi en ”Oscarsgala”, dit också pressen var inbjuden. Vi berättade om kommunrundorna och höll fram de goda exemplen. Och i en stor artikel i DN kunde vi läsa detta:

”Eftersom det är så många kategorier har alla kommuner chansen att utmärka sig. När det gäller klassen ”bästa och mest konkreta vallöftet” går det dock till socialdemokraterna i Stockholms läns landsting:

Att lova att höja idrottsstödet från 18,3 miljoner till 25 miljoner till år 2010 är helt fantastiskt, säger Lars Liljegren, som annars vill framhålla två kommuner framför andra när det handlar om långsiktigt arbete och dialog med idrotten.

Att vara så lyhörd för vad invånarna vill ha som Lars Bryntesson (s) i Värmdö är i världsklass. Och Erik Langbys (m) långsiktiga arbete i Nacka är i särklass.

Vardagens idrottsarbete kan också vara väldigt roligt. Framför allt, när det ger goda resultat. Det gjorde det i Stockholms Idrottsförbund under valrörelsen 2006. Och det kan det göra i hela landet, om hela idrottsrörelsen mobiliseras för sin viktigaste uppgift.

Det här inlägget postades i Liljegren om idrott. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.